Fint oputsat skick? Urk!

I annonser för gammalt silver skriver många att deras föremål befinns i "fint oputsat skick". Vad är egentligen grejen med silver som ser ut som matt plåt? Jag förstår inte.

Det finns vissa miljöer som påverkar silver mer än andra. Rökig miljö, till exempel. Och det har hänt, inte bara en gång, att lukten som frigjorts när jag putsat mörknade silversmycken har påmint om gammal surfimp. Urk!

Nog tycker jag det känns både snyggare och fräschare om ett smycke är rent när jag hänger det runt halsen eller fäster det på kavajslaget. 

Fritt från lort men fullt av historia.

Föreläsning, föremål och fika

På tv och hemma i de flesta vardagsrummen pågår väl valvakan som bäst, men i mitt huvud rör sig andra tankar. Igår var jag för andra gången på Antikskolan. Det är en kurs i stilhistoria där den oerhört kunnige kursledaren Joakim Boström går igenom Sveriges historia med fokus på olika tidsepokers stil- och designideal. Kursen hålls i hans eget hem som är som ett litet museum. Där finns allt från rokokomöbler och kinesiskt porslin till moderna antikviteter. Då tänker jag 1900-tal. Jag vet inte om det kallas för moderna antikviteter, vi har inte kommit så långt på kursen. Det är i vilket fall som helst ett väldigt vackert hem. Med fantastisk fika i pausen, någon sa att "de har ju kondis", jag förmodar att syftningen var på hans familj. Hursomhelst. Tårtor och bakverk och kakor, det är inte lätt att vara återhållsam, särskilt som kursen börjar strax före lunchtid. Mycket trevligt på alla sätt.
Den här kursen är för mig en riktig lyxaktivitet. Kursen kräver inget av mig (förutom den överkomliga kursavgiften), jag kan bara gå dit och njuta av föreläsning, föremål och fika.
I morgon kväll blir det kanske lite annorlunda. Då startar grundkursen i silversmide som jag anmält mig till. Jag känner mig nästan lite nervös. Nästan. Det ska bli spännande. Jag oroar mig en aning för att jag inte kommer att ha tillräckligt med fantasi för att skapa något eget. Det blir ju svårt att smida något om jag inte vet vad jag ska hitta på... Men det ordnar sig förhoppningsvis.

Mitt första berlockarmband

Nuförtiden kan man köpa helt färdiga berlockarmband, och det kan vara fint. Men visst är det något speciellt med den gammaldagsa varianten, där man själv lägger till berlock för berlock och skapar en alldeles egen samling. Då blir berlockerna nästan lite magiska symboler. Varje armband blir laddat med just den människans kärlek och minnen. 

Mitt första berlockarmband har jag haft så länge jag minns. Sedan jag var mycket liten. Mina föräldrar tror att jag kan ha fått det av dem. Ingen minns riktigt.

Eftersom en av berlockerna är ett par babyskor så gissar jag att jag var bebis när jag fick armbandet. Berlockens stämplar sitter på ringen som är fäst i kedjan, och eftersom ringen är så tunn har inte hela stämplarna rymts. Där finns en halv kattfot följt av ett S, alltså silver. Jag ser också den nedre delen av tillverkarens initialer som ser ut som VJ. Det skulle tyda på att Victor Janson, även känd som "Vicson", är företaget som ligger bakom. Det bekräftas när jag googlar på hans stämpel, utseendet stämmer exakt på den halva stämpel som syns på mitt smycke. 

Lite om Victor Janson:

"[…] företaget Victor Janson Guldvaru AB som grundades 1890 av urmakaren Victor Janson, som efter studier och arbete i Chicago, USA, återvände till sina hemtrakter där han övertog Urmakare Petterssons verksamhet i Lindesberg.

I början av seklet byggde Victor Janson ett hus vid Kungsgatan där verksamheten inrymdes. Förutom tillverkning av urverk av olika slag ingick också en del guldsmedsvaror i sortimentet, främst släta ringar som togs fram fru Cecilia.
Under 1940-talet startade företaget egen tillverkning av guldsmedsvaror. Då efterfrågan på dessa varor var stor efter kriget blev tillverkningen lönsam och resulterade i att byggnaden kompletterades med en verkstadsdel och att antalet anställda ökade kraftigt. Varorna såldes - då som nu - till detaljister inom smyckesbranschen. 

Victor Janson har idag ändrat profil och är grunden till varumärket VJ since 1890."

Så här såg han visst ut:

Fyrklöverberlocken har också tillverkarstämpel som ser ut som K&N, K&H, R&N eller R&H. Av dessa hittar jag bara den sistnämnda, vilket är bra, då infinner sig inga tvivel. R&H står för Raag & Havam (1956–63) eller J Raag (1963–67). Jag vet inte när min berlock är tillverkad, någon årsstämpel finns inte, men eftersom jag är född 1969 så verkar J Raag troligast. Jag vet ingenting om tillverkaren förutom att smedjan fanns i Stockholm. Jag vill gärna veta mer.

Grodan är söt, det har jag alltid tyckt. Men vem har ansett att jag ska ha en groda på mitt armband? Har jag valt den själv? Frågorna hopar sig... :)

Grodans stämplar begränsar sig till en oläsbar finhaltsstämpel. "?35 S". I Sverige anges silverhalten oftast antingen med 935 (av 1000), 930 eller 830. I andra länder förekommer även 835. Vi kommer aldrig få veta varifrån grodan kommer.

Den festligaste berlocken på mitt armband är ändå Coca cola-flaskan. Varför har jag den? Är den inte lite udda?! 

Med lupp kan man läsa det finstilta på etiketten. Under Coca Cola står det "Schutzmarke Limonade". Så såg det tydligen ut på tyska Coca Cola-flaskor på 1950-talet enligt en diskussiontråd på ett forum för antika flaskor. Vad säger det om berlockens ursprung och ålder? Den enda stämpel jag hittar på den är finhalten 835 S. I Tyskland är 835 en vanlig finhaltsstämpel, så den skulle kunna komma därifrån.

Lite om Kaplan

Ge-Kå Smycken registrerades i silversmedsregistret 1945 av Nathan Kaplan. Det var hans fru Golde som fick ge namn åt företaget som också utgör initialerna för tillverkarsignaturen GK. 

En diskussionstråd från 2010 i ett antikforum har försett mig med den fakta jag har om Ge-Kå. Grundaren Nathan (eller Natan? Olika stavningar förekommer) kom från Ryssland till Stockholm, där hans bröder redan hade etablerat sig inom konfektionsbranschen med Kaplans konfektionsfabrik.

Nathans hustru Golde var född i Finland och levde till 1992 då hon var 86 år.

Sonen Rolf Kaplan tog över Ge-Kå 1971 (enligt stämpelregistret), och från 1981 står GK för smyckekedjan (Kaplans) Safir. 

På Diamantias hemsida kan man läsa följande, mer opersonliga, historik:

Kaplans guldsmedsverksamhet grundandes 1946 i Aspudden i södra Stockholm. Firman hette då Ge-Kå Smycken och sysselsatte ett stort antal guld- och silversmeder.

I slutet av 60-talet öppnades även ett antal guldsmedsbutiker under varumärket Safir. Ge-Kå smycken utvecklades därmed till en butikskedja med närvaro på Drottninggatan, Götgatan, S:t Eriksgatan och Biblioteksgatan i Stockholm, samt i Finland.

Under 80-talet koncentrerades verksamheten till två butiker, en på Drottninggatan och en på Biblioteksgatan, med tillhörande guldsmedsverkstad.

Kaplans Auktioner startades 1980 och var till en början en mindre rörelse, men under 90-talet växte Kaplans Auktioner till det större bolaget i koncernen. Kaplans Auktioner räknas till ett av Nordens ledande auktionshus på smycken, silver, ädelstenar och klockor.

Diamantia startades 2006 med syfte att bredda koncernens erbjudande till att omfatta en fokuserad diamantnisch.

Idag är Kaplans Auktioner, Guldsmedsaffären Kaplans Safir och Diamantia systerbolag under moderbolaget Midato Holding. Alla bolagen har verksamhet förlagd till butiks- och auktionslokalerna på Biblioteksgatan 5 i Stockholm, och utgör det som kunderna normalt förknippar med ”Kaplans”.

Mina två Kaplan-hängen är från 1948 (ovan) och 1949 (nedan). Det vore intressant att få veta namnet på silversmeden (eller smederna) som gjort dem. Visst är de fina!

Jag har även en 7,5 cm lång brosch som är stämplad GK, jag tror nog att det ska vara en fjäder. Visst ser det mer ut som en fjäder än ett löv? Jag tycker det. Den tillhör en senare era än halsbandshängena, men tyvärr är årsstämpeln otydlig med ett streck mitt i. Omöjligt att se om det står B9 (1952), P9 (1965) eller R9 (1967). Någon som vet vad det bör stå?

Mitt första löv

Enstaka löv och lövverk är vanliga som former på broscher. Jag är väldigt förtjust i sådana, och det grundar sig nog i en kärlek till träd. Min samling lövbroscher växer hela tiden. Det verkar som att 1950-talet var lövbroschens storhetstid. 

Jag är inte särskilt kunnig på annan konst och konsthantverk, men kan åtminstone konstatera att mönster av stiliserade löv var populärt på porslin på 1960-talet (till exempel Berså och Bladranka). Det finns säkert någon slags utvecklingslinje här som jag skulle vilja veta mer om!

I det här inlägget tänkte jag emellertid ägna mig åt min egen broschhistoria.

Mitt första löv. 

Det ser ut så här. 4,5 cm långt och med den förklarande bildtexten "leaf" stämplat mitt på. Jag köpte detta smycke i England, förmodligen 1990. Mitt minne är dåligt men jag har bestämt för mig att jag köpte det av en kille som sålde sina egenhändigt tillverkade broscher på någon marknad. Kommer inte ihåg var. Jag minns dock att det fanns många andra motiv som var tydligare. Bättre utförda, helt enkelt. Hjärta, till exempel, eller blomma. Men jag valde ändå lövet, trots att det är ganska fult för att vara ett löv, och trots att den vitsiga dubbelheten i att vara ett löv och att förklara det i textform inte är särskilt lyckad eftersom det är rätt svårt att se att det ska föreställa ett löv... Vassa kanter har det också och fastnar överallt när man bär det på sig.

Trots allt detta valde jag alltså lövet, bara för att jag tycker så mycket om löv.

Numera tycker jag väldigt, väldigt mycket om den här broschen också.

Smuts är inte patina

Putsar silver.
Smuts och patina är helt olika saker.
Nynnar på en Joni Mitchell-låt.
Carey, get out your cane, and I'll put on some silver...

Brosch av Anna-Greta Mossbäck

Det här är en väldigt fin brosch. En blå ogenomskinlig sten infattad i silver. 3,5 cm på bredaste ställena i bägge riktningar. Mycket fint hantverk som känns rejält och gediget och samtidigt stilrent. Jag skulle gärna vilja veta vad det är för sten. Jag kan inget och sådant. Någon som vill ge sig på ett förslag?

Initialerna på baksidan A.G.M. står för Anna-Greta Mossbäck, guld- och silversmed från Lindesberg. Det är lite svårt att tyda årsstämpeln. Jag gissar att det står G9, det skulle betyda att smycket gjordes 1957. Hennes namnstämpel registrerades 1955, alltså kan det knappast stå C9 som betyder 1953.

Om Anna-Greta Mossbäck har jag inte lyckats ta reda på särskilt mycket. Hon föddes tydligen 1920 enligt en diskussionstråd jag hittade. Jag fann även ett foto från 2009 där hon var med. Jag vet dock inte om hon lever än – det är kanske tveksamt, hon finns inte i några register jag sökt i. Jag är i vilket fall som helst glad över att ha den här broschen i mitt smyckeskrin.

Förkovrar mig!

"Har du börjat på en kurs i silversmide eller provat på lite hemma?" frågar de i den här boken som kom i brevlåsan idag. Nej, men jag ska; jag har anmält mig till en kvällskurs i silversmide till hösten. Jo, det är sant! Jag blir alltid så nyfiken på hur olika hantverk går till. När jag exempelvis började intressera mig för fotografi kunde jag inte nöja mig med att skaffa en helmanuell systemkamera. Nä då, jag var dessutom "tvungen" att bygga ett fotolabb hemma i badrummet. Där tillbringade jag dygn i sträck inandandes diverse kemikalier medan jag framkallade film och kopierade bilder. 

Sådan är jag. Jag är nyfiken och vill veta hur man gör. Känna det i fingrarna. Är det lätt eller svårt? Hur åstadkommer man olika finesser? Den kunskapen är mycket värdefull att ha när man bedömer andras verk.

Men det tar inte slut där. Jag har även skickat iväg en anmälan till grundkursen i antikvitetskunskap på Göteborgs antikskola. Där går man igenom stildragen för de olika epokerna från renässansen fram till idag. Det ska bli väldigt spännande!

Dessutom har jag köpt den här boken, Behind the Brooch. En fantastisk nutidsodyssé i broschernas värld, där en brosch visar sig inte bara vara ett smycke, utan poesi! Jag kan inte förklara det bättre. Får nog återkomma till den här boken vid annat tillfälle.

Markasiter

När det gnistrar av små ogenomskinliga, metallika slipade stenar i ett smycke så är det troligtvis markasiter. Färgen kan variera från tennvit till mässingsgul eller bronsbrun. Jag läste någonstans att markasiter har använts i smycken ända sedan Antiken. Om det är sant vet jag inte. På 1800-talet fick hur som helst användandet ett rejält uppsving och var populärt till mitten av 1900-talet.

Ovanstående brosch är dekorerad med sammanlagt 21 markasiter som är infattade i silverornamenten. Glittrar jättefint. Smycket är bara lite drygt tre centimeter i diameter, så stenarna är verkligen pyttesmå. (Vad jag undrar mest är dock vad det är för en sten som saknas i mitten på broschen!)

Den kemiska beteckningen för markasit är FeS2, järndisulfid, samma som för pyrit. Den kemiska sammansättningen är densamma men strukturen är olika. Markasit är tydligen skörare än pyrit, och enligt flera källor jag stött på är det i själva verket den tåligare pyriten som används i smycken. Namnet markasit har "fastnat" av någon anledning. Nåväl. I folkmun kallas denna glittrande mineral för kattguld...
Nu när jag har läst på lite har jag lärt mig att man ska granska markasitsmycken med lupp innan inköp. Det förekommer enklare smycken där markasiten har limmats fast, och dessa lossnar lätt. Det vill vi ju inte vara med om.

Tjusig dam i hatt

Lite röd om nosen har hon visst blivit av tidens nötning, men är hon inte bedårande? Denna brosch är cirka 4,5 cm lång (alltså från hjässa till byst) och tillverkad i en för mig okänd metall. Kan det vara mässing? Brons? Hon väger hela 27 gram och låter ihålig när man knackar på henne.

Lägg märke till alla fina detaljer: hårlockarna, hårnätet, bluskragen och kedjan som hänger runt halsen. Är det meningen att färgen på exempelvis hattsnöre, hårnät och halskedja ska vara rödare än ansiktet, eller är det som med nästippen, ett tecken på tidens gång?

Nålen saknas, men av gångjärn och C-fäste att döma är denna dam lite drygt 100 år gammal. Jag gissar på slutet av 1800-talet eller sekelskiftet. Kan det stämma? Och vad är det för hål på baksidan? Spekulationer är välkomna!

Underbara silverblommor

Titta, är de inte underbara? Jag är vansinnigt förtjust! Två silversmycken i samma stil. Kan de vara ungefär lika gamla? Halsbandet är stämplat Teka, vilket verkar vara en tysk smycketillverkare. Har hittat följande beskrivning:

"Teka was a German jewelry studio founded in the 1940s. It was headed by renowned German designer Theordor Klotz and based Pforzhiem, the jewelry capital of Germany. Their striking pieces are primarily executed in silver. In the 1960s and 70s, the studio moved away from the popular floral motifs of previous eras and began producing exemplary modernist designs. Teka’s output from this time is a great example of forward-thinking modernism in jewelry design." 

Gissningsvis tillverkades halsbandet på 1940- eller 50-talet. (Jag har i min ägo ett brosch med Teka-stämpel som ser radikalt annorlunda ut, en abstrakt formgivning – den är sannolikt ett exempel på den moderna design som omnämns ovan.)

Ringen vet jag mindre om. Den är stämplad Orrica, och jag hittar i princip ingenting om det namnet. Det enda jag har hittat är en annons på Ebay för en brosch med likadan stämpel. Annonsören påstår att Orrica är ett danskt varumärke. Stämmer det?

Liten broschfavorit

Den är bara 3,2 x 1,6 cm stor, och väldigt, väldigt söt tycker jag. Den ser ut att vara gjord av silver, men det är osäkert. Det finns en stämpel på broschen och den är mycket svårläst, jag ser inte vad det står.

Det vore roligt att få veta något om detta lilla smycke. Hur gammalt är det? Varifrån kommer det? Enligt det lilla jag vet så finns det vissa saker som tyder på ganska hög ålder, men jag vet inte egentligen. 

Nålen, till exempel, är lång. Längre än själva smycket. Så gjorde man i slutet av 1800-talet. Nålen fäster i en C-formad krok, den var vanlig runt sekelskiftet 1900. 

Om man däremot flyttar blicken till spännets andra ände så ser man att gångjärnet är yngre, av en sort som introducerades på 1930-talet. Så låt säga att det är ett handgjort smycke av någon som var lite gammaldags till sinnes..? Kanske på 1940-talet?

Jag är inte särskilt kunnig i designhistoria, men jag föreställer mig att den här typen av blommiga mönster var rätt ute på 1950-talet. Var det inte mer geometriska mönster som blev populära då?

Jag vill som sagt gärna veta mer. Om du som läser detta vet något som jag inte vet, om du kan bekräfta eller avfärda någon av mina gissningar, så är du hjärtans välkommen att kommentera!

Här börjar det

Det finns många antikbloggar, men vad jag kan se inte så många som handlar om smycken. Jag gillar broscher, jag gillar silver, jag gillar vackra gamla smycken och är nyfiken på vad de berättar för historia. Jag vill lära mig tyda dem. Från stämplar till stil och design. Jag är en förtjust novis som behöver hjälp av er andra som är roade av samma sak.