Mitt första berlockarmband

Nuförtiden kan man köpa helt färdiga berlockarmband, och det kan vara fint. Men visst är det något speciellt med den gammaldagsa varianten, där man själv lägger till berlock för berlock och skapar en alldeles egen samling. Då blir berlockerna nästan lite magiska symboler. Varje armband blir laddat med just den människans kärlek och minnen. 

Mitt första berlockarmband har jag haft så länge jag minns. Sedan jag var mycket liten. Mina föräldrar tror att jag kan ha fått det av dem. Ingen minns riktigt.

Eftersom en av berlockerna är ett par babyskor så gissar jag att jag var bebis när jag fick armbandet. Berlockens stämplar sitter på ringen som är fäst i kedjan, och eftersom ringen är så tunn har inte hela stämplarna rymts. Där finns en halv kattfot följt av ett S, alltså silver. Jag ser också den nedre delen av tillverkarens initialer som ser ut som VJ. Det skulle tyda på att Victor Janson, även känd som "Vicson", är företaget som ligger bakom. Det bekräftas när jag googlar på hans stämpel, utseendet stämmer exakt på den halva stämpel som syns på mitt smycke. 

Lite om Victor Janson:

"[…] företaget Victor Janson Guldvaru AB som grundades 1890 av urmakaren Victor Janson, som efter studier och arbete i Chicago, USA, återvände till sina hemtrakter där han övertog Urmakare Petterssons verksamhet i Lindesberg.

I början av seklet byggde Victor Janson ett hus vid Kungsgatan där verksamheten inrymdes. Förutom tillverkning av urverk av olika slag ingick också en del guldsmedsvaror i sortimentet, främst släta ringar som togs fram fru Cecilia.
Under 1940-talet startade företaget egen tillverkning av guldsmedsvaror. Då efterfrågan på dessa varor var stor efter kriget blev tillverkningen lönsam och resulterade i att byggnaden kompletterades med en verkstadsdel och att antalet anställda ökade kraftigt. Varorna såldes - då som nu - till detaljister inom smyckesbranschen. 

Victor Janson har idag ändrat profil och är grunden till varumärket VJ since 1890."

Så här såg han visst ut:

Fyrklöverberlocken har också tillverkarstämpel som ser ut som K&N, K&H, R&N eller R&H. Av dessa hittar jag bara den sistnämnda, vilket är bra, då infinner sig inga tvivel. R&H står för Raag & Havam (1956–63) eller J Raag (1963–67). Jag vet inte när min berlock är tillverkad, någon årsstämpel finns inte, men eftersom jag är född 1969 så verkar J Raag troligast. Jag vet ingenting om tillverkaren förutom att smedjan fanns i Stockholm. Jag vill gärna veta mer.

Grodan är söt, det har jag alltid tyckt. Men vem har ansett att jag ska ha en groda på mitt armband? Har jag valt den själv? Frågorna hopar sig... :)

Grodans stämplar begränsar sig till en oläsbar finhaltsstämpel. "?35 S". I Sverige anges silverhalten oftast antingen med 935 (av 1000), 930 eller 830. I andra länder förekommer även 835. Vi kommer aldrig få veta varifrån grodan kommer.

Den festligaste berlocken på mitt armband är ändå Coca cola-flaskan. Varför har jag den? Är den inte lite udda?! 

Med lupp kan man läsa det finstilta på etiketten. Under Coca Cola står det "Schutzmarke Limonade". Så såg det tydligen ut på tyska Coca Cola-flaskor på 1950-talet enligt en diskussiontråd på ett forum för antika flaskor. Vad säger det om berlockens ursprung och ålder? Den enda stämpel jag hittar på den är finhalten 835 S. I Tyskland är 835 en vanlig finhaltsstämpel, så den skulle kunna komma därifrån.

Lite om Kaplan

Ge-Kå Smycken registrerades i silversmedsregistret 1945 av Nathan Kaplan. Det var hans fru Golde som fick ge namn åt företaget som också utgör initialerna för tillverkarsignaturen GK. 

En diskussionstråd från 2010 i ett antikforum har försett mig med den fakta jag har om Ge-Kå. Grundaren Nathan (eller Natan? Olika stavningar förekommer) kom från Ryssland till Stockholm, där hans bröder redan hade etablerat sig inom konfektionsbranschen med Kaplans konfektionsfabrik.

Nathans hustru Golde var född i Finland och levde till 1992 då hon var 86 år.

Sonen Rolf Kaplan tog över Ge-Kå 1971 (enligt stämpelregistret), och från 1981 står GK för smyckekedjan (Kaplans) Safir. 

På Diamantias hemsida kan man läsa följande, mer opersonliga, historik:

Kaplans guldsmedsverksamhet grundandes 1946 i Aspudden i södra Stockholm. Firman hette då Ge-Kå Smycken och sysselsatte ett stort antal guld- och silversmeder.

I slutet av 60-talet öppnades även ett antal guldsmedsbutiker under varumärket Safir. Ge-Kå smycken utvecklades därmed till en butikskedja med närvaro på Drottninggatan, Götgatan, S:t Eriksgatan och Biblioteksgatan i Stockholm, samt i Finland.

Under 80-talet koncentrerades verksamheten till två butiker, en på Drottninggatan och en på Biblioteksgatan, med tillhörande guldsmedsverkstad.

Kaplans Auktioner startades 1980 och var till en början en mindre rörelse, men under 90-talet växte Kaplans Auktioner till det större bolaget i koncernen. Kaplans Auktioner räknas till ett av Nordens ledande auktionshus på smycken, silver, ädelstenar och klockor.

Diamantia startades 2006 med syfte att bredda koncernens erbjudande till att omfatta en fokuserad diamantnisch.

Idag är Kaplans Auktioner, Guldsmedsaffären Kaplans Safir och Diamantia systerbolag under moderbolaget Midato Holding. Alla bolagen har verksamhet förlagd till butiks- och auktionslokalerna på Biblioteksgatan 5 i Stockholm, och utgör det som kunderna normalt förknippar med ”Kaplans”.

Mina två Kaplan-hängen är från 1948 (ovan) och 1949 (nedan). Det vore intressant att få veta namnet på silversmeden (eller smederna) som gjort dem. Visst är de fina!

Jag har även en 7,5 cm lång brosch som är stämplad GK, jag tror nog att det ska vara en fjäder. Visst ser det mer ut som en fjäder än ett löv? Jag tycker det. Den tillhör en senare era än halsbandshängena, men tyvärr är årsstämpeln otydlig med ett streck mitt i. Omöjligt att se om det står B9 (1952), P9 (1965) eller R9 (1967). Någon som vet vad det bör stå?

Mitt första löv

Enstaka löv och lövverk är vanliga som former på broscher. Jag är väldigt förtjust i sådana, och det grundar sig nog i en kärlek till träd. Min samling lövbroscher växer hela tiden. Det verkar som att 1950-talet var lövbroschens storhetstid. 

Jag är inte särskilt kunnig på annan konst och konsthantverk, men kan åtminstone konstatera att mönster av stiliserade löv var populärt på porslin på 1960-talet (till exempel Berså och Bladranka). Det finns säkert någon slags utvecklingslinje här som jag skulle vilja veta mer om!

I det här inlägget tänkte jag emellertid ägna mig åt min egen broschhistoria.

Mitt första löv. 

Det ser ut så här. 4,5 cm långt och med den förklarande bildtexten "leaf" stämplat mitt på. Jag köpte detta smycke i England, förmodligen 1990. Mitt minne är dåligt men jag har bestämt för mig att jag köpte det av en kille som sålde sina egenhändigt tillverkade broscher på någon marknad. Kommer inte ihåg var. Jag minns dock att det fanns många andra motiv som var tydligare. Bättre utförda, helt enkelt. Hjärta, till exempel, eller blomma. Men jag valde ändå lövet, trots att det är ganska fult för att vara ett löv, och trots att den vitsiga dubbelheten i att vara ett löv och att förklara det i textform inte är särskilt lyckad eftersom det är rätt svårt att se att det ska föreställa ett löv... Vassa kanter har det också och fastnar överallt när man bär det på sig.

Trots allt detta valde jag alltså lövet, bara för att jag tycker så mycket om löv.

Numera tycker jag väldigt, väldigt mycket om den här broschen också.

Smuts är inte patina

Putsar silver.
Smuts och patina är helt olika saker.
Nynnar på en Joni Mitchell-låt.
Carey, get out your cane, and I'll put on some silver...